När du möter en ledarhundsförare

En erfaren ledarhundsförare har sagt, att man inte behöver förhålla sig till en synskadad person på något speciellt sätt. Ledarhundsförarna liksom andra synskadade människor är likvärdiga med seende människor och behöver inte bemötas på något speciellt sätt. Ibland behöver de hjälp av seende, vilket är någonting naturligt.

När ledarhundsföraren ser ut att ha gått vilse eller att vara villrådig t.ex. om när det är klart att gå över en gata, är det på sin plats att erbjuda hjälp. Man frågar ledarhundsföraren om denne behöver hjälp. Man skall aldrig börja tala till ledarhunden eller blanda sig i dess arbete. Ledarhunden förstår sig inte på trafikljus och kan inte akta sig för trafiken. Det är ledarhundsföraren som med hörselns hjälp avgör när man kan gå över en gata. Denne lyssnar på trafiken och bedömer trafikljusens växling utifrån trafiken, vid övergångsställen där akustiska trafiksignaler för fotgängare saknas. Det är artigt av medvandrare att säga till åt ledarhundsföraren när det är klart att gå över en gata eller väg.

När ledarhunden har selen på är den i arbete och får inte störas. En ung ledarhund kan bli störd i sitt arbete t.o.m. redan av en blick. En utomstående person får inte i någon händelse ge någonting ätbart åt en ledarhund.